.: Feodalism i lajvet


Feodalism som samhällsystem är komplext och tolkningsbart. Vi gör inte anspråk på en ”korrekt” tolkning av begreppet. Feodalism som samhällssystem förändrades radikalt över tid från antiken fram till modern tid, och det såg markant olika ut i olika delar av Europa. Begreppet är också laddat med innebörd som inte alltid är positiv. Men trots allt är det feodala samhället upphovet till en rik föreställningsvärld. I får fiktion har vi valt att gestalta ett samhälle som är en approximation av det feodala samhället under europeisk högmedeltid. Huvudsakligen använder vi Frankrike som förebild, men med vissa undantag. För att närma sig begreppet feodalism ska vi förklara några huvudsakliga element, som dessutom var gemensamt i framförallt de västra delarna av Europa under den period som vi kallar medeltiden. Att feodalism i flera avseenden aldrig var ett samhällssystem i Sverige märks inte minst i det att det svenska språket saknar ord för att definiera elementära delar.

Förenklat kan man säga att det feodala samhället bygger på en penninglös ekonomi. De resurser som produceras måste förbrukas på samma ställe. Att förläna jord är alltså en ersättning istället för pengar. Under högmedeltiden återuppstod handel och myntväsen i stor skala (efter antikens fall). Fram till tidigmodern tid samexisterade feodalismen med penningekonomi. När riddare som militär enhet hade upphört att ha en funktion i krig, och när handel inte längre gjorde det nödvändigt att konsumera all produktion på plats, upphör de bärande begreppen i det feodala system att vara systembärande.

Tre begrepp:

Vasall: en vasall är en person som ingår ett ömsesidigt avtal med en länsherre. Vasallen lovar sin länsherre militärt bistånd, råd, uppvaktning och lydnad. I gengäld lovar länsherren sin vasall att skydda honom, ersätta honom ekonomiskt och att erkänna särskilda privilegier (rätten att jaga etc). En riddare är arketypen för en vasall. Länsherren bekostar riddarens utrustning och ger honom husrum. I gengäld lovar riddare att strida för länsherren, att vara vid hans hov sprida glans och att lyda hans befallningar. Observera att förläning av jord inte är en nödvändig del av detta. De flesta riddare var heller inte förlänade jord. En vasall som avlägger ed för krigstjänst får rätten att bära en sköld, ett så kallat adelsvapen.

Länsherre: Länsherren (eller egentligen bara ”herren”) är den som tar emot vasallens ed. En länsherre, som till exempel en greve, är i sin tur vasall under kungen.

Förläning: En länsherre kan förläna sin vasall jord istället för att ha vasallen boende på sitt slott. Denna jord mottages som ersättning för den rusttjänst som vasallen svär att utföra. I sin minsta enhet kan man säga att ett gods motsvarar kostnaden för att förse en riddare med häst, rustning, vapen, väpnare, tjänstefolk och tillräckligt med överskott för att försörja en liten familj. Mer om detta finns att läsa under Ekonomi. Den jord som förlänats bort är undantaget från beskattning, så kallat frälsejord.

Den feodala strukturen

I toppen av pyramiden finns kungen. Nominellt är han herre över allt land inom sitt rikes gränser. Men i avsaknad av snabba kommunikationer fördelar han maktutövandet till ett antal kronvasaller. Kungen har också ett stort antal riddare som utgör hans egen ”armé”. Kungens riddare är inte kronvasaller i ordets bemärkelse. Dessa kronvasaller innehar mycket stora jordegendomar, i praktiken egna små riken. De innehar sina län i gengäld mot en ed till kungen. De ska stå för rustandet av armér, ingå i kungens råd, upprätthålla lag och ordning i sina förläningar samt periodvis vistas vid hovet för att uppvakta kungen. Kronvasallerna i sin tur förlänar jord till vasaller mot ed liknande den som kronvasallen svurit till kungen. En och samma person kan inneha flera förläningar. Man kan vara vasall till mer än en länsherre. Det kan till och med bli så förvirrat att man kan vara både vasall och länsherre till en och samma person. För att bringa klarhet i dessa vanligt förekommande tillstånd anses alla alltid i första hand vara edsvurna till kungen. Alla som befinner sig i denna feodala struktur och som är vasall eller länsherre är att beteckna som adliga.

Adelskapet blev i Europa ärftligt, men var det inte ursprungligen. Arv var en komplicerad historia som styrdes av lagar och sedvänjor. Som regel räknar man arvet på fädernet. Se mer under avsnittet om Arvsregler.


Titlar och rang i kejsardömet Novion

För att definiera titlar och rang följer vi den praxis som kallas fransk. I England fungerade det annorlunda. Förenklat kan man säga att en titel följer förläningen men att en rang följer personen. Man kan alltså vara greve av Gråborg, men förlorar man förläningen Gråborg så förlorar man titeln greve. En rang föds man till. Att bli slagen till riddare är som att ”födas på nytt”. Man föds således till exempel till prins av blodet, man kan aldrig bli det på annat sätt.
Barn får inte titlar per automatik när de föds, men alla barn till en adlig person är adliga. Vanligtvis väntar man tills en son är gammal nog för att inte dö som spädbarn innan man förlänar honom en titel. Den äldste sonen ärver alltid alla sin fars titlar oavsett. Men en son nummer två skulle en hertig kunna vilja göra till exempelvis baron. Hertigen har då två val: antingen ta en av sina befintliga titlar och ge son nummer två (dela arvet), eller att annhålla hos kejsaren om att upphöja sonen till baron (så klart mot en nätt liten avgift).
En grevedotter som gifter sig med en hertig blir vid giftermålet hertiginna.
En greve som t ex gifter sig med en hertiginna som har titeln i egen rätt, kan kalla sig för hertig om hustrun så tillåter och önskar (det är hon som bestämmer i detta fall).
En grevinna genom giftemål som blir änka kallas änkegrevinna.


I den fiktiva världen och kejsardömet Novion finns följande ranger

1. Kejsare/kejsarinna
2. Kejserlig prins/prinsessa (barn till en regerande kejsare)
3. Prins/prinsessa av blodet (medlemmar av kejsarfamiljen sidolinjer, med arvsrätt till kejsarkronan)
4. Furste/furstinna (de fyra furstarna som ärvt sin rang och som är kejsardömets rikshovmästare)
5. Övrig adel (allt från den högste hertig till den minste riddare)


I kejsardömet Novion används följande titlar ordnade från högst till lägst. Observera att det är relativt vanligt att en och samma adelsman innehar flera titlar. Till exempel är hertigen av Svartöö också greve av Fjärdegård, baron av Överby och baron av Bråbäck.

1. Kejsare/kejsarinna (den enväldige härskaren över Novion). Det finn bara en kejsare

2. Furste/furstinna (i stort sett självstyrande kungar). Det finns fyra furstendömen, ett i vart vädersträck. Furstarna har rätt att instifta särskilda lagar i furstendömet som inte strider mot kejserlig lag. Dömer i lagfrågor inom sitt furstendöme, enligt kejserlig och furstlig lag. Kan utmäta straff och har rätt att avrätta. Skall försvara furstendömet mot kejsardömets fiender. Skall hålla så många rustade att de kan hålla yttre gränsen mot anfall tills kejserliga trupper hinner komma till undsättning. Har rätt att slå egna mynt, adla.

Norr – Nordeport - Huset Isensköld
Öster – Vindmark - Huset Gyllenfana
Söder – Dyneslätt – Huset Lejonsparre
Väster – Vitehamn - Huset Silverhäger


3. Hertig/hertiginna (de mäktigaste kronvasallerna). I kejsardömet finns 18 hertigdömen fördelade på 12 hertigar/hertiginnor.


4. Markgreve/markgrevinna (grevar med förläning vid kejsardömets gränsmarker, med stort ansvar för rikets försvar). Det finns 21 markgrevskap i kejsardömet, fördelade på 18 markgrevar/markgrevinnor. Dessa utgör en egen kategori av frälset. De är grevar direkt underställda kejsaren och deras ägor ligger på gränsen till barbariska riken, utmarker eller fientliga riken. Därför har de större ansvar och maktbefogenheter än en greve eftersom de ska skydda rikets gränser. De har ett visst antal kejserliga soldater (beroende på vilket markgrevedöme de innehar) till sin hjälp, underställda en kejserlig kapten som i sin tur lyder under markgreven om inte kejsaren beordrar något annat. Rätt att hålla legoknektar vid behov och kan få ekonomiskt bidrag från kejsaren till detta. Flera av markgrevarna är av celestinii ätt.


5. Greve/grevinna (kan vara kronvasaller eller lyda under en furste eller hertig). Det finns 72 grevskap i kejsardömet fördelade på 54 grevar/grevinnor


6. Baroner/baronessor (kan vara kronvasaller eller lyda under en furste, hertig, markgreve eller greve). Det finns 315 baronier i kejsardömet, fördelade på 220 baroner/baronessor


7. Riddare (att beteckna som lågadel – avståndet i förmögenhet och makt mellan en riddare och en baron är enormt). Det finns runt 3500 riddargods i kejsardömet.


8. Herremän/damer (vasaller som inte själva utför rusttjänst). Det finns omkring 2500 frälsegårdar i kejsardömet.

Landet har 20 miljoner invånare. 1% tillhör frälset=20.000 individer. Denna lilla bråkdel av befolkningen äger mer än 80% av alla tillgångar.

För att läsa mer kan vi rekommender engelska wikipedia (EJ den svenska). Sök på feudalism, nobility, vassal eller hommage.

 

.: Tornerspel

TORNERKULTUREN
I Novion har torneringar alltid varit mycket viktiga för att ge utlopp åt den kämpaglöd som inte längre får utlösning i krig mellan de gamla kungariken som har blivit ett enda stort kejsardöme. Dessutom tränar torneringarna riddarna och ser till att de inte halkar efter i stridskonstens alla knep. Ingen vet när barbarerna slår till nästa gång! Eller när kejsaren vill börja föra erövringskrig. Det är också en väg för medellösa riddare att skaffa sig rykte och aktning som kanske leder till bättre livsvillkor.


Alla med rang från baron och uppåt förväntas hålla torneringar. Baroner kanske inte lika ofta som de andra då det är oerhört kostsamt. Torneringar äger rum när det är en festlighet som bröllop eller heliga dagar. Torneringar hålls när man vill visa att man är en man eller kvinna på väg uppåt. Torneringar är ett måste om man vill vara säker på att få noblessen att bege sig till ens egna domäner. Utom under månaderna zinshai och onzi är det alltid någon tornering som pågår någonstans i kejsardömet.


DEN KEJSERLIGA TORNERINGEN
Den nuvarande kejsaren, Leopold, är en man i sina bästa år (25 år gammal år 1012) och deltar själv i den kejserliga torneringen som äger rum varje år på kejsarinnan Esperentias födelsedag i månaden estoloni.


Den kejserliga torneringen är årets höjdpunkt och det medför en oerhörd ära för den kämpe som vinner. Det är också hedersamt för den som har kämpen som vasall eller på annat sätt bekostat hans/hennes väg mot segern, för att inte tala om den dam eller herre vars färger kämpen slåss för. De som ligger i topp på den s k hundralistan har stjärnstatus och kvinnor svimmar eller friar när de går förbi (oftast manliga kämpar) och män kastar sig för deras fötter och friar (oftast kvinnliga kämpar).  Stjärnskotten, som de heter under sin tid i rampljuset, har alla möjligheter till oerhört goda giften, extra förmånliga anställningsvillkor/större gods hos sina länsherrar, upphöjelse av kejsaren själv etc.


Vadslagningen i huvudstaden är enorm och alla deltar i detta med liv och lust. Dueller utkämpas om ens favorits heder om den anklagas, eller om det bara antyds att han eller hon inte skulle kunna vinna torneringen. Vinnaren i torneringen möter till slut kejsaren. Kejsaren vinner alltid.


För att kunna få delta i den kejserliga torneringen, krävs det att man är bland de 100 kämpar som har bäst poäng i det torneringsspel som pågår från erkhari till normoni. Alla anmälda kämpar lottas ut att möta varandra distriktsvis, och de som samlat flest poäng och är vinnande i distrikten går sedan vidare och möter i sin tur varandra. Ett poäng är lika med en seger. När man vunnit över den kämpe man blivit lottad att möta och den personen därmed slagits ut och antalet deltagare nere på hälften, är det fri utmaning så länge marsken tillåter. Det innebär att man kan samla fler poäng ju fler man utmanar och vinner över. Om man förlorar tre gånger åker man dock ur tävlingen. Ingen får kämpa mot någon annan mer än en gång.


Eftersom det är en mycket stor ära att delta i den kejserliga torneringen, vill i stort sett alla som är riddare delta. Det gör att grevarna runt om i kejsardömet måste hålla torneringar en gång om året för att göra de första uttagningarna som kallas de grevliga uttagningarna. De brukar vara färdiga framemot slutet av våren. För att inte ruinera sig går ibland grevar i angränsande grevskap ihop om torneringen.


De tio med flest poäng i varje grevskap går vidare och deltar i de arton hertliga uttagningarna. I dessa uttagningar gäller det bara att samla så många poäng som möjligt, ingen lottning sker utan det är fri utmaning. Hertigdömena skickar sedan de 18 bästa från varje hertigdöme vidare till den furstliga torneringen. De hertigdömen som lyder direkt under kejsaren skickar kämparna till den furste de själva önskar.


I månaden normoni fortsätter torneringarna i furstendömena. Här lottas återigen kämparna mot varandra och den vinnande går vidare. När kämparna på så sätt är nere på halva antalet vidtar fri utmaning med poängsamling. Från furstarna skickas sedan de bästa kämparna, som kommit upp på 100-listan, till Nova Celestina. Det blir med andra ord möjligt att ett furstendöme står helt utan kämpar eftersom poängräkningen görs gemensamt i alla fyra furstendömena. Därför är det viktigt att hålla reda på poängställningen så att man kan utmana fler för att öka på poängen. För att hålla reda på allt detta har kejsaren instiftat ett speciellt ämbete – den kejserliga hovtorneringsmarsken. Hon heter just nu Elsebeth Lejonsparre och håller reda på poängen. Otaliga är de försök till muta som hon har tackat nej till. Men så kommer hon också från Celestinusorden. Kejsaren förstod att det inte skulle vara möjligt att ha någon annan än en prästinna därifrån på det ämbetet. Under sig har hon förstås ett antal torneringsmarsker som rapporterar in från torneringarna. Resultaten skickas sedan med duva till de som lämnat in sina duvor till torneringsduvslaget i Nova Celestina. Det duvslaget är alltid fullt till bristningsgränsen och duvmästaren är en ärrad, äldre kämpe som en gång fick sina ben avslagna i den kejserliga torneringen och nu tar sig fram med hjälp av kryckor. Han kan berätta många rafflande historier, som till exempel om den kämpe som inte fått sina resultat i tid och bestämt sig för att inte bekosta resan till Nova Celestina men i sista ögonblicket av en ingivelse begivit sig till torneringen i alla fall och upptäckt att han står på 100-listan.


Det gäller att lämna tillräckligt många duvor så att man inte står där på slutet när det är verkligt spännande och inte får rapporter för att duvorna är slut. Den kejserliga torneringen är naturligtvis ett stort samtalsämne för både hög och låg.


En del håller regelrätta stall med kämpar som de värvar bland lovande eller redan visade förmågor. En mecenat kan både tjäna stora pengar på vadslagning och priser och öka på sin status genom att ha kämpar som rankar högt i den kejserliga torneringen.  Kämpar har i sin tur möjlighet att leva ett lyxliv i mecenatens stall, som de aldrig skulle kunna uppnå som vanliga riddare. Kulturen i dessa stall kan dock bli något enahanda. Adelsdamer och herrar bildar gärna kotterier och understödjer en favoritkämpe på olika sätt. Det är dock inte säkert att en kämpe som inte gör bra ifrån sig kan räkna med något stöd efter torneringssäsongen är avslutad.

Tornerspelstopplistan

En del mycket förmögna högadelsmän håller regelrätta stall med kämpar som de värvar bland lovande eller redan visade förmågor. En mecenat kan både tjäna stora pengar på vadslagning och priser och öka på sin status genom att ha kämpar som rankar högt i den kejserliga torneringen.  Kämpar har i sin tur möjlighet att leva ett lyxliv i mecenatens stall, som de aldrig skulle kunna uppnå som vanliga riddare. Kulturen i dessa stall kan dock bli något enahanda. Adelsdamer och herrar bildar gärna kotterier och understödjer en favoritkämpe på olika sätt. Det är dock inte säkert att en kämpe som inte gör bra ifrån sig kan räkna med något stöd efter torneringssäsongen är avslutad.

Aktuell topplista kommer snart!